Dansa barfota

Tala om att slå in öppna dörrar..
Så här är det; det här är min blogg, och här "lipar" jag så mycket jag vill. Så det så
Du behöver inte läsa, och framförallt inte komma med otrevliga kommentarer. Här är vi snälla mot varandra. : )

Replik till artikeln om ökade aborter i fredagens GP:
Enligt artikeln så går ökad sexualupplysning och minskade aborter hand i hand, men i Sverige är det precis tvärtom.
En orsak som framhålls är unga tjejers rädsla för p-piller.
Men hur skulle vi kunna vara annat än rädda? Flertalet tidningar har skrivit om dödsfall i samband med p-piller, vi har alla hört skräckhistorier av våra vänner som haft blödningar i flera månader och bara genom att besöka närmsta internetforum så kan man hitta en lång lista på otrevliga biverkningar; ångest, depression, viktökning, mindre sexlust, torra slemhinnor och oregelbundna blödningar.
Är detta vad unga tjejer idag ska tvingas utstå för att förbättra abortstatistiken?
Här ska dock tilläggas att många tjejer och däribland jag har inga som helst problem med sina p-piller, detta är dock inte en god anledning att fortsätta lägga ansvaret på tjejerna.
Det är dags att börja anklaga fler än bara tjejerna, och det är dags att börja erbjuda alternativ!
Man hinner knappt sätta foten på en ungdomsmottagning innan man överöses med argument för p-piller; det är smidigare än kondom, det blir ju så mycket skönare för killen, du behöver aldrig vara orolig att du inte är skyddad etc.
Jag efterlyser två saker:
1. Att skuldbeläggningen ska förflyttas från tjejen till de båda inblandade i ett oskyddat samlag och att det ska erbjudas fler preventivmedelsalternativ. Enligt RFSU så finns en p-stav för män utvecklad. Anledningen till att den inte finns ute på marknaden är för att männen inte vill använda den. Det är hög tid att slopa idén om att tjejen får "skylla sig själv" om hon blir gravid och hög tid att börja förändra attityder. Vilket leder oss direkt till punkt två.
 
2. Sexualundervisningen måste bli bättre och innefatta fler perspektiv på ämnet sex och samlevnad.
Sex är mycket mer än bara det praktiska! Det finns många saker som sexualundervisningen saknar men för att anknyta till ämnet abort så är det främst en diskussion om ansvar och etik som jag efterlyser. Vems är ansvaret för preventivmedel? Vems är ansvaret om tjejen blir gravid? När blir fostret ett barn? Det är inget fel i att diskutera abort ur en kritisk synvinkel. En abort är ett misslyckande för alla, men likväl en fantastiskt viktig möjlighet, i synnerhet för de många kvinnor i världen som inte har den möjligheten. Därför är det viktigt att informera om vilket privilegium det är att kunna göra en abort vid en oönskad graviditet, men det är också viktigt att ta upp frågan; vad är människovärde och vilka innefattar det? Ja till livet och Människorätt för ofödda har inte patent på dessa frågor, detta är frågor som angår alla, inte bara hätska abortmotståndare.

Och kom inte och säg att det finns miljövänliga sätt att vara kreativ på, om det är något jag vet så är det det.
Jag har sytt massa kjolar/klänningar/tygkassar/dukar av gamla gardiner, jag har slaktat massa gamla kläder och gjort om till nya, jag har klippt i tidningar och reklamblad och gjort tavlor, kollage och gratulationskort.
Men nu är det bara stopp.
Min inspiration är som bortblåst. Det känns som att allt jag gör bidrar till smältande polarisar, drunknande isbjörnar och konsumtionshets. Jag inbillar mig att man inte får bli lycklig av prylar (inte ens femtiotalsporslin på second hand) och det blir en slags självuppfyllande profetia. Jag inbillar mig att man inte får tycka om mode. Jag inbillar mig att jag inte får vara jag utan måste vara korrekt, oberoende av konsumtionssamhället och så jävla helvetes smart (inte för att jag inte är det..). Och då kan man ju inte vara intresserad av ytligheter som second hand-fynd eller mode. Eller kan man det? Hur lyckas man?

..Så känner jag en sån fruktansvärd kluvenhet.
Det känns inte ens roligt att handla på second hand längre. Den ständigt återkommande tanken är; "kommer detta göra mig lycklig?"
Svaret är oftast nedslående nej.
Jag känner inte igen mig själv. Jag känner inte igen min garderob och jag har inget att göra.
Jag bor i en lägenhet där det inte finns ett spår av min smak.
Jag skulle vilja göra smycken, kort, en fin kokbok, pyssla i köket, sy nya gardiner kanske, kanske köpa fina kakeldekor, sy en kjol, rita något fint och rama in och så vidare. Men pyssel är inte helt billigt och vart ska det leda egentligen?
Kreativiteten har liksom förlorat sitt egenvärde och jag inbillar mig att jag borde ägna mig åt "viktigare" saker.
Grubbla mig galen över vad jag ska göra i framtiden, läsa Det andra könet (och bli en feministisk ragata som ingen vill umgås med), engagera mig politiskt och sluta vara en sån konsumistlolla vars stora intresse är att pyssla. Jag borde strunta i allt man borde vara.
Ångest.

Den här fantastiskt begåvade och stilsäkra tjejen bor väldigt fint. Fina färger. Fina stringhyllor. Lite så skulle jag vilja ha det här. Här finns hon, och hon heter som jag: Anna


Även såhär kan jag tänka mig att bo:

Everyday is silent and grey.
- Morrissey

Johannes har börjat jobba skift igen och jobbar därmed denna veckan från 13.15-19.30. Vilket innebär en tom och tyst
lägenhet, men också ett tillfälle att baka bröd. Idag bakar jag solrosbullar med linfrön (http://www.vegetariskt.com/visarecept.asp?ReceptID=313) och tänker på hur vårt sovrum ska komma att se ut när vi är klara med det. Det ska göras om och jag har en massa idéer.
Jag har hittat en affär som säljer originaltapeter från 50-70-talet samt tjusiga femtiotalskläder/prylar/smycken ända upp till storlek 46 (!) UTAN hutlösa priser.
Den ligger vid Redbergsplatsen, nära spårvagnshållplatsen och heter Retro Deluxe (http://retrodeluxe.se/). Alla kurviga
kvinnor med bra smak; gå dit och gör dig själv en tjänst. Köp fina kläder, och stöd en affär som ger oss kurviga kvinnor lite rättvisa.
Igår köpte jag två toppar där. Ett sött vitt linne med tre små volanger ovanför bysten och djup ringning i ryggen, samt en empirskuren svart topp med rödvita blommor och tjusig brodyr i nederkanten. Hela kalaset gick på 324 kr. Nästan som H&M, men mycket finare! Bilder kommer senare.
Ang. inredningen i sovrummet så funderar jag på skalan grönt-blågrönt-fuschia-mörklila och tjusiga stringhyllor i halvmörkt trä.
Dock sa Johannes att han tyckte tapeten i affären var fin (den som visas här intill), trots att den var rosa, så nu har mina tankar börjat glida iväg åt ett rosa sovrum, som jag aldrig trodde skulle bli möjligt. Man kanske borde smida medan järnet är varmt och slå till på rosa med detsamma, det är ju ändå en underbar färg : )

Häromdagen var jag på min favoritsecondhand och handlade lite småsaker. En neccessär, en svart kjol (i strl. 42!) och ett stycke rutigt tyg som ska bli ekologiska/återvunna kökshanddukar/tygkassar. (fler bilder tillkommer)

Mina finaste second hand-fynd;

En låda med en liten samling av bokmärken. Eller ja, det är väldigt få som faktiskt är bokmärken som väldigt många som är mödösamt utklippta blommor/djur/änglar från tidningar och vykort. Samt en liten idolbild på Sven Bertil Taube som ung. Fint.

  

Ett stort stycke underbart spetsstyg som resulterade i en kjol och en klänning:
    

Ett underbart 70-talsmönstrat tyg som Jenny köpte till mig på Emmaus för en tia:


Ett superfint förkläde som jag numera använder när jag bakar:
  

Ett härligt lilamönstrat tyg:


Så det går att göra riktiga fynd, även om man oftast hittar skavda IKEA-möbler när man drömmer om tjusiga sminkbord och fina stringhyllor, eller förra säsongens H&M-topp i trikå när man drömmer om perfekta femtiotalsklänningar eller begagnade duschdraperier när man drömmer om härliga retromönstrade 70-talsgardiner.
Sånt är livet. : )