Inspirationsbrist, emotionell härdsmälta och drunknande isbjörnar
Miljömedvetenhet i all ära, men med tanke på att min klimatångest har totalslaktat allt vad kreativitet heter så har jag god lust att anamma Mattias hållning; att det egentligen inte finns något klimathot utan att allt bara är konspiration.Jag har sytt massa kjolar/klänningar/tygkassar/dukar av gamla gardiner, jag har slaktat massa gamla kläder och gjort om till nya, jag har klippt i tidningar och reklamblad och gjort tavlor, kollage och gratulationskort.
Men nu är det bara stopp.
Min inspiration är som bortblåst. Det känns som att allt jag gör bidrar till smältande polarisar, drunknande isbjörnar och konsumtionshets. Jag inbillar mig att man inte får bli lycklig av prylar (inte ens femtiotalsporslin på second hand) och det blir en slags självuppfyllande profetia. Jag inbillar mig att man inte får tycka om mode. Jag inbillar mig att jag inte får vara jag utan måste vara korrekt, oberoende av konsumtionssamhället och så jävla helvetes smart (inte för att jag inte är det..). Och då kan man ju inte vara intresserad av ytligheter som second hand-fynd eller mode. Eller kan man det? Hur lyckas man?
oavsett kreativitet eller ej, klimatförändringar är inte en konspiration. av vem/vilka isåfall? en konspiration som hela forskarvärlden ställt upp på? helt arbsurt. använd din kreativitet för att medvetandegöra människor om klimatförändringarna istället. politisk estetik. det om något behövs ju!
Jag är en pysselnörd, fast jag gör det aldrig. Jag bara sitter och läser underbaraclars blogg och känner mig storstadsäcklig och förlorad och suktande. PÅ torsdag sticker jag till Saron om du vill med. Sen bokar jag in en pysseldag för de som vill komma. Och då ska banne mig pysslas varesig andan fallerpå eller inte. Klistra på fina ettiketter på burkar, snacka feminism och pilla sig i naveln, baka, sjunga, läsa elelr vad som helst. Det komemr bli gymt, och en eller två julklappar kanske man kan få ihoppysslat iaf! puss och hej jag saknar dig!
