Dansa barfota

På grund av tvättdag igår så var jag tvungen att åka till Willys barbent, iförd en knälång klänning, klädsamt matchat med härligt håriga ben. Jag försökte intala mig att mina håriga ben inte främst beror på:
A; att jag är feminist
B: att jag är lat
utan C: att jag är kvinna. Vuxen. Frisk och normal. Alla dessa kategorier innefattar kroppsbehåring. Hur mycket JAG än intalar mig detta så blir varken jag eller omgivningen fri från förväntningen att en kvinnokropp inte är hårig, och är den det så ska man jävlarimig raka den för annars är man äcklig. Så tröttsamt.
Att det ska vara så jäkla svårt att förstå..

Det här tycker jag är roligt. Härifrån.

..den soliga helgen har gett mig bonnabränna.
Hejdå ärmlöst.. *mutter*

Jag har verkligen ett otroligt märkligt shoppingbeteende.
Den rosmönstrade klänningen från Kappahl, som jag suktade efter så mycket att jag inte visste vad jag skulle göra med mig själv, har jag bestämt mig för att lämna tillbaka. Som jag gör med ungefär 90% av det jag köper. Ibland lämnar jag tillbaka saker, köper en annan sak, lämnar tillbaka den och köper den jag köpte (och lämnade tillbaka) från början, igen.
Jag vill ha allt, men också inget. Jag har såpass lite pengar att de få kläder jag köper och senare bestämmer mig för att behålla måste vara.. Bäst. Perfekta. Något man kan ha som det är, men som också går att kombinera med andra saker i garderoben. Som får mig att se rödhårig ut. Som har den perfekta kjolvidden. Och så vidare.
Jag köper för att köpa helt enkelt.
Men jag har iallafall vett att lämna tillbaka det.
Tack gode gud för det.

Det känns otroligt oinspirerande att vara kreativ och sy egna badkläder när spandextyg kostar drygt 200 kr metern, och man kan köpa en baddräkt från Miss Mary för 469 kr + frakt..
Och jag som hade föreställt mig ett utställt linne och ett par höga, formande trosor med volanger och en stor rosett på rumpan..

..Så är det faktiskt en bra affär för oss knubbisar. De flesta kläder på den "vanliga" avdelningen finns faktiskt ofta upp till 48-50. Och det är ju rätt bra. Plus att de verkligen skärpt till sig modemässigt, inte alls lika tantigt som förr och den nya kollektionen Vintage Stories är faktiskt riktigt fin, om än lite väl sockersöt och shabby-chic-romantisk.

Jag, som nyss ägnat ett antal timmar åt att fundera ut hur jag ska få tag i de där extra 100 kronorna som behövs för att köpa den här ljuvliga rosmönstrade klänningen, insåg just att jag har 139 kr på kontot. Utöver de 249 som finns investerade i en klänning som ska tillbaks till affären, och därmed har jag råd att köpa den. Jag som nästan i en frikyrkokristen återfallsvåg bad till Gud..
Om det var Gud eller bara mitt dåliga minne låter vi vara osagt.

En soffa. En tallrik med morotsstavar, hoummus och zaathar (underbar arabisk krydda). Och en bok (Extremt högt och otroligt nära av Jonathan Safran Foer). Åh. Kan man ha det bättre?