Dansa barfota

Jag gjorde något jag inte brukar göra idag. Jag tog en omväg förbi killgänget utanför huvudentrén till skolan.
Mest för att jag redan känt mig så jävla förnedrad när jag passerade dem första gången, att jag helt enkelt inte ville utsätta mig för att bli det igen. Dessa självbelåtna flin, och kommentarer som "looking goood" eller varför inte "kanske om du var tio kg lättare". Som om min blotta existens och det faktum att jag passerar deras "revir" är anledning nog för dem att tro att jag vill veta vad de tycker om precis varenda centimter av min kropp. Förnedrad, iakttagen, bedömd och skärskådad.
Jag var tvungen att knyta nävarna hårt i fickorna och tänka på maskingevär för att inte fullständigt koka över.
Och alla vet ju att man aldrig kan säga något. För man är alltid ensam, de är alltid flera och hur vassa kommentarer man än slår tillbaka med så tar de aldrig åt sig. Antingen blir man utskrattad som en psykstörd subba, eller så börjar de försvara sig. De fattar visst inte hur jävligt det känns att passera en grupp killar och känna att man direkt hamnar i underläge, av deras blickar, skratt och kommentarer. Jävla patriarkat.