Dansa barfota

Det här fina klippet gör mig alldeles varm i magen idag.

Jag sitter och bläddrar igenom vårkollektionerna på style.com för att försöka finna lite inspiration till vad jag ska göra med mina nyinköpta tyger. Jag hittar ingenting.
Visst är det tjusiga saker, men;
ett: typ alla klänningar är i chiffong eller siden. Till mitt förfogande finns bomullstyger. Även om silhuetterna är fina så går de inte att återskapa med bomullstyg.
två: modellerna är så långa och smala. Å ena sidan tänker jag "men allt sitter ju snyggt på dem". De kan ha en miljon volanger på bysten utan att se ut som Amanda Lepore, de kan ha galna puffärmar eller andra vansinniga detaljer utan att de ser gigantiska ut. Å andra sidan tänker jag "de fyller ju inte ut någontng!" Det är som att titta på ett plagg på en klädhängare och sen försöka lista ut hur det skulle sitta på mig. Det är inte det lättaste. De har ju inga magar, inga lår, inga bröst, inga armar, ingenting. Det är omöjligt att inspireras av klädhängare.

Men jag har en idé för tyget med de gula och orangea äpplena (som man kan se några inlägg ner). En a-linjeformad, sparsamt ringad, 60-talsdoftande tunika med trekvartslånga trumpetärmar. Kanske?

..visade sig vara lite knepigare än väntat. Jag har lånat en bok på biblioteket med runt 200 olika broderistygn. Jag hade inte en aning om att det fanns så många! Jag känner mig mer sugen på att bara köra på, fria tyglar, rita en mönster och sen fylla det med stygn på mitt eget sätt. Jag tror det blir nice.

Igår var jag, Jenny, Ylva-Li och Elsa på tygskroten i Skene för att handla tyg.
Vi kom dit ungefär en kvart innan de stängde eftersom vi hade gjort ett litet besök på IKEA på vägen också. Där tappade vi Ylva-Lis napp och fick därmed en lite ledsen bebis i baksätet.
Men trots ledsen bebis och den knappa tiden väl på skroten så lyckades jag göra riktigt härliga fynd. Bland annat det tjusiga äppletyget här intill för 89 kr/m!
Jag köpte också ett ljusgrått tyg med mörkgråa prickar för 59/m, ett mörkt ceriserosa tyg med stora retroinspirerade blommor för 69/m och ett stort paket broderigarn för 149 kr. Hade jag haft mer pengar så hade jag kunnat köpa hur mycket som helst.
Hursomhelst, nu har jag iallafall en bra grund för många härliga pysseltimmar framöver. Som förhoppningsvis ska resultera i tre riktigt tjusiga vårklänningar! Nu ska jag rita.

På bloggen Pyssel & trams kan man vinna dessa fina godsaker, och jag vill hemskt gärna vinna. De skulle passa perfekt på ett litet kakfat i mitt syrum.. ^^

Saker som gör mig exalterad:
- Listor
Det är så tillfredsställande att göra listor, man kan väga för och nackdelar, man kan lista saker man behöver göra (bara genom att göra det så känner man sig nyttig!) etc. Oändliga möjligheter. Hybris.
- 60-talsdoftande pop (med "ooh" körer!)
Det är så mycket vårkänsla!
- Frida Hyvönen
Så vackert att man vill gråta och skratta samtidigt.
- Hälsokostaffärer
Jag blir lite salig av såna. Där finns en massa miljö och hudvänlig kosmetik och andra skönhetsprodukter, brusande badbomber med örter som luktar gott, gör huden mjuk och piggar upp sinnet (sägs det), trevliga sojaprodukter för oss vegetarianer samt, det bästa av allt; massa härligt mjöl att botanisera bland! Dinkel, vete, råg, havre, kli, sikt etc. Åhh! Vilket leder oss direkt til nästa punkt;
- Brödbak
I synnerhet nyttigt bröd med massa frön och nötter. Gott!
- Mitt framtida syrum
Det kommer bli så mycket mer tillfredsställande att pyssla då. För att inte tala om alla roliga förberedelser; sortera papper, knappar, mönster, band, tyger, nålar, pennor, klä om lådor och måla minibyrån och skåpet i fina färger. :)
- Broderi
Man kan göra så mycket fint med broderier!
- Tanken på att våren kommer snart
Våren gör allt bra igen. Solen tröstar den frusna marken med sina varma strålar och marken väcker blommorna ur sin vintersömn. Brustna hjärtan läks ihop och förhållanden tar ny fart. Vinterdepressioner faller i glömska och vårkänslorna väcker kroppen till liv.
- Boken Naiv super av Erlend Loe
Apropå listor. Den värmer kroppen inifrån och ut. Ett riktigt lyckopiller.
- Ballerinaskor
Jag använder dem redan. I ärlighetens namn har jag använt dem hela vintern. De är de perfekta skorna. Jag vill ha hur många par som helst!
- Fina bloggar som inspirerar
Det finns en härlig lista längst ner till höger på sidan. Jag får sån lust och inspiration av att läsa genomtänkta bloggar på olika ämnen!

Vädret är nästan irriterande fint. Solen lyser in genom fönstret och bländar mig när jag vänder mig om, som om den vill att jag ska gå ut. Vilket jag inte hade tänkt göra förrän man kan bre ut sig på gräset i sin finaste klänning och bara njuta av solen. Nu ser det vackert ut, men när man kommer ut är det ändå obarmhärtigt kallt.
Jag lyssnar på Frida Hyvönen och tänker. Tänker en massa tankar. På allt jag vill göra. På allt jag inte vill göra. På allt jag är rädd för och på allt det där jag vill ska hända men inte vågar hoppas på.

Jag inbillar mig redan att det är vår, vilket alltid får mig att känna lite hopp, men som också får mig att känna det som om trehundratusen små fjärilar surrar runt i hjärnan och i hjärtat. Jag vill bara skrika rakt ut i ren frustration. Jag vill bara göra något! Något viktigt, roligt, stimulerande, nytt, nervpirrande.. Det måste hända något, det bara måste! Jag är trött på att sitta fast. Fast i mina oavslutade gymnasiestudier, fast i ett (underbart!) förhållande, fast i mina egna tankegångar och fast i det faktum att jag alltid saknar pengar att genomföra mina projekt. Även de små. Med drygt tusen kronor i månaden att leva på finns det ingen plats för utsvävningar. När ska man få sväva ut? När kommer man inte sitta fast någonstans, frivilligt eller ofrivilligt? Är det bara såhär är det är? Är jag dömd att bo i Göteborg för evigt, att bli lärare precis som min mamma, att aldrig ha råd/tid/ork att göra galna saker? Hade jag gjort det ens om jag kunde?

Ibland tänker jag att det vore roligt att bo utomlands. Men här finns så mycket jag älskar att jag inte vill lämna den här staden och allt jag har här för eventuella nya bekantskaper, eventuella nya perspektiv på livet eller eventuellt den bästa tiden i mitt liv. För allt är ju bara eventualiteter, man vet ju inte. Frankrike kanske är skit. Jag kanske aldrig skulle känna mig välkommen i New York. Min pinsamma skolspanska skulle sättas på prov i Barcelona och jag skulle kanske få parasiter i Indien. Parasiter. Jag vågar inte ens googla det ordet av rädsla för vad som skulle dyka upp.
Men om jag hade känt mig så fri att jag kunde åka, så hade jag nog inte gjort det. Jag hade längtat efter det livet jag lever nu. Med ett härligt förhållande med en underbar människa, bullbak i köket, vårpromenader i mitt nya bostadsområde, symöte eller matlagninshäng med mina vänner, de som jag har känt länge, som jag älskar och som jag vet älskar mig, ströjobb på Indiska och klagomål på att man minsann aldrig får tid att se världen. Det är nog såhär jag vill ha det i slutändan ändå.
Men längtan efter något annat blir så påfrestande stark ibland.

Jag vill vinna pengar på triss så att jag kan få femtiotusen i månaden i tjugofem år. Då skulle jag kunna resa bort ibland, ibland sitta hemma och brodera. Jag skulle kunna ge efter för några infall. Köpa grönt velourtyg och sy en massa prinsesstårtor. Köpa retrotyger på tradera att sy kläder av och sälja. Bara leva. Jag skulle kunna sälja egendesignade prylar och kläder vid sidan av, men aldrig behöva oroa mig för ekonomin. Jag skulle kunna spara lite pengar och slutligen kanske köpa ett hus på landet. Där skulle jag kunna påta i trädgården, Johannes hade kunnat bygga på huset och annat som han tycker är roligt. Det hade varit snuskigt idylliskt och alldeles perfekt.
Hur ska man egentligen få ihop allt det där? Hur ska man få ihop ovanstående liv utan att vinna på triss? Jag förstår inte hur vissa människor får ihop sina liv. Villa, bil, barn, husdjur, skola, bävernylonsoveraller, urvuxna kläder, fritidsaktiviteter, skjuts hit och skjuts dit, trädgård, semester, Tenerifa, fredagsmys, barnkalas, tid för varandra, tid för barnen, stimulerande heltidsjobb etc. etc.
Och för att inte tala om hur man ska komma dit! Man ska utbilda sig i fem-sex år, träffa någon man gillar, vara tillsammans i ett par år, flytta ihop, kanske gifta sig, flumma runt i världen i ett par år, ta ett sabbatsår och backpacka i Indien eller segla jorden runt. Man ska se hinna se allt, man ska hinna få ett fint och viktigt jobb, man ska träffa någon man älskar och man ska helst skaffa barn innan man är 30. Hur går det till? Hur får folk ihop det? Inte konstigt att allt fler barnvagnsdragande mammor ser ut att vara över 40. Är det så man vill ha det? Ska man skaffa barn tidigt och därmed inte kunna flumma runt i världen eller plugga i Paris? Eller ska man skaffa barn sent och därmed vara närmare sextio när barnen är i tonåren?
Ska man slita ut sig på ett meningsfullt och stimulerande jobb, eller ska man prioritera familjen?
Hur ska man kombinera ett liv på landet med ett storstadsyrke som designer?
Ibland känns det som om man aldrig blir nöjd. Man inbillar sig att man vill bo i kollektiv men när man tänker efter så känner man en allt starkare lust att slå folk med deras egen jävla tofu. Kanske slita lite i deras dreadlocks. Man vill omge sig med folk som liknar en, men när man väl gör det så stör man ihjäl sig på dem. Av den anledningen är jag inte politiskt engagerad, för jag är rädd att jag skulle bli så jävla trött på navelskådning och onyanserade diskussioner. Vad är poängen om alla ändå tycker likadant?

Nu får det vara slutfilosoferat, innan jag blir knäpp. Jag behöver nog ta en sväng till min favoritsecond-hand för att rensa tankarna. Sen ska jag baka bullar.
Tjo.

Jag älskar broderier. Jag dör lite när jag ser klänningarna från Bleubirdvintage nedan. I synnerhet den gula och den blåa.
En sådan vore perfekt för sommaren. Och även om ett sådant projekt är lite väl ambitiöst att börja med, så är det inte ett helt omöjligt projekt för framtiden. Tänk så många avkopplande timmar man kan spendera med att brodera tjusiga blommor, och tänk vilket välarbetat och vackert plagg man har att bära sen!
Men det räcker ju att börja med att pigga upp lite tråkiga plagg man har i garderoben; koftor, klänningar, mössor eller tygkassar.
Jag har länge tänkt att jag vill kunna sticka och virka. Ett mycket bra tidsfördriv, om man har ork och tid att lära sig! Men brodera kan jag redan, och adderat med min kärlek för folkloristiskt mode så borde det bli en perfekt kombination.

Något annat som vore fantastiskt är ju en alldeles egen brodermaskin, som broderar åt en! Perfekt om man vill brodera stora ytor (såsom på klänningarna nedan) utan att det tar 250 timmar. De börjar dock på runt 12 000 kronor och går upp till 65 0000. Och det blir det nog inget med för en hobbypysslare..
Men jag känner mig inspirerad, och det är huvudsaken! Jag ska börja brodera!

Lista på program jag kan tänka mig läsa där man INTE behöver matte b:
- Kandidatprogrammet i Globala studier
- Lärarprogrammet samhällskunskap / svenska / slöjd / hem och konsumentkunskap
- I princip alla praktiskt design/konstrelaterade program
- Socionomprogrammet
- Konstvetenskap
- Genusvetenskap
- Journalistprogrammet

Lista på program jag kan tänka mig läsa man behöver matte b
- Samhällsvetenskapliga miljövetarprogrammet
Men på det programmet behöver man även Matte C, fysik och kemi. Alltså är det ändå ingenting för mig.

Den enda anledningen att fortsätta med matten är för att slippa känna mig dum för att jag ger upp, när jag istället borde känna mig dum för att Johannes har sagt det här hela tiden.
Jag är så otroligt obstinat och tjurig ibland.. Ok, ofta.

Ytterligare en dag utan att få någon matte gjord.
Igår sydde jag om en gammal mörkblå, påsig tråkklänning till en liten sjömansklänning med vit rosett mellan bysten och volang i nederkanten. Den blev väldigt söt.
Idag har jag sett på Mia & Klara, ätit makaroner, sjungit högt och skamlöst till Frida Hyvönens Dirty Dancing, sytt ett antal rosetter och kortat av en, förut oanvändbar, klänning.
Men då till mitt dilemma;
Jag borde hoppa av matten. Jag har inte tillräckligt med tid att lära mig allt ordentligt. Om tentan den fjärde april ska vara genomförbar så vet jag att jag måste fokusera enbart på matten fram tills dess. Problemet är att jag har andra saker att göra, som jag helst inte vill skjuta fram så långt som till april.
Jag lär heller aldrig behöva den. Om jag mot förmodan kommer behöva den för någon framtida utbildning så får jag väl ta mig an den då istället. Det är jag helt på det klara med. Mitt problem är min stolthet. Det skulle kännas så mesigt och onödigt att ge upp nu.. Vad ska jag göra?

Saker som tjockisaffärer/plusavdelningsansvariga tror att tjockisar gillar, som jag inte gillar:
- Pingvinärmar.
Du vet, när ärmsömmen går mitt på ärmen istället för runt armen vid axeln. På något mystiskt sätt anser vissa att det skulle vara smickrande när det hänger en massa tyg i armhålorna. Jag tycker det mosar hela figuren och gör armarna tre gånger så stora.
- Fyrkantiga, gigantiska tält till toppar och tunikor..
Man kan göra en avdelning med kläder för tjockisar, men man kan tydligen inte göra kläder som beaktar vad som smickrar en kurvig kropp. Istället för att göra topparna både bredare, större men samtidigt en aning insvängda så väljer man att bara köra fullt ut på alla ledder. Vilket ofta resulterar i knälånga tält.
-..med snåla ringningar.
Det är tydligen ok att vara smal och visa upp sina bröst, men är man tjock så är det fanimej polotröja som gäller. Eller en lätt v-ringning som slutar vid nyckelbenen. Jag tycker det är waste of "talent", så att säga.
- Glitter
Är man tjock så kan man ju inte få allt. Man kan ju t ex inte göra fina formsydda klänningar, prickiga kjolar med hög midja eller blusar med extra ärm och bystvidd. Det vet ju alla. MEN, man kan få en gigantisk t-shirt i vad som ser ut att vara unisexmodell med, hör och avundas, en glittrig leopard på! Vad mer kan man önska sig när man är 19 år, än att få se ut som sin farmor? Tänkte väl det.
- Kjolar/klänningar som slutar någonstans på vaden
Mer än så får man tydligen inte visa upp av sina snygga, kurviga spiror. Det är helt enkelt inte anständigt.

  Den här tjejen tycker jag har en underbar stil (och en underbar blogg!)









En perfekt kombo av finfixat femtiotal med klackar och insvängda midjor, a-linjeformade tunikor och mössa och orange och senapsgult till rosablek hy! Jag som inbillar mig att det inte passar, men det är ju jättefint. Det finns både knalliga färger och diskretare inslag som grått (som för övrigt är hur snyggt som helst till senapsgult ser jag nu) och vitt.
SÅ himla söt. Och orange. Värsta galna färgen, som jag verkligen gillar, men aldrig vågar ha på mig. Den är helt enkelt för orange. Too crazy. Höstbilden är hursomhelst min favorit, kanske för att hösten är min favoritårstid. Spetsklänning matchat avslappnat med en grå kavaj och senapsgul halsduk. Både feminint och strikt och mer bohemiskt och avslappnat. Hon ser så mysig och fin ut. Mysig är ett underskattat ord i stilsammanhang.
Hursomhelst; jag är mycket inspirerad! Jag ska nog sy om en spetsklänning jag har liggandes här hemma..

Det här med stil och kläder alltså, ibland är det så himla knepigt!
Det är ju så roligt och kreativt stundtals, och ibland känns det bara som ett krav, som om ingenting passar, som om man inte vill köpa nya kläder men inte heller nöja sig med de man har. Orkar inte sy några, vill inte köpa fula tjockiskläder på H&M. Ibland tar jag kläder på för stort allvar. Tänker; vad ska jag med ett par blommiga tights till? Bäst att köpa mängder av svarta strumpbyxor och satsa krutet på roliga klänningar! Ibland känns det så tråkigt att tänka så. Så praktiskt och.. torftigt, liksom. Samtidigt så vill jag inte se ut som en kawaii-kaka eller någon slags allt-på-en-gång-tjoho-tjej, jag är ju inte riktigt en sån tjej..
Hursomhelst så har jag beslutat mig för att sluta ta det hela på så stort allvar. Inte tänka så matchande och praktiskt och det-ska-passa-till-allt-så-jag-köper-bara-svart.
Leva ut lite. Go crazy.
Sy Twiggyformade klänningar och strunta i att jag minst 10 storlekar större än Twiggy.
Sluta tänka så jäkla praktiskt.
Sy mer och klaga mindre.

(bilder från Lagerhaus hemsida)
Jag älskar Lagerhaus. De har så mycket finurliga prylar i härliga mönster och färger. En riktig inspirationskick!
Just nu har de superfina kakeldekorer som jag är sugen på. Lite färgklickar i badrummet och köket skulle inte vara helt fel. Eller färgklickar överhuvudtaget. Jag längtar tills vi kommer igång med renoveringen av sovrummet! Om jag får bestämma så kommer det bli härligt färgglat, mönstrat och lagom kitschigt.
Fantastiskt helt enkelt.

Jag undrar varför det är så jäkla svårt att bara acceptera vad man passar i och inte.
Exempel: jag är ett typiskt äpple. Eller snarare ett halvt timglas. Jag har stor byst, insvängd midja men ingen rumpa. I fel sorts kläder så ser det mycket lustigt ut.
ÄNDÅ köpte jag en klänning igår som bara var helt fel.
Ett; den är i trikå. Trikå är inte ett smickrande klänningsmaterial för mig, och det har jag konstaterat flera gånger.
Två; den är helt rak. Vilket får mig att se lustig ut.
Jag tänkte ju bara att jag skulle ha något enkelt som man både kan skrota i hemma men som lätt kan piffas till när man ska till skolan, med ett par snygga örhängen och en sjal t ex. Och det var ju en fin tanke. Den fungerar alldeles utmärkt som det, som en soft t-shirtklänning. På en person som HAR en rumpa, vill säga. Man behöver ju inte späda på sin kroppsångest genom att klä sig i sånt som man inte passar i. Därför åkte den tillbaka till affären och en annan klänning fick följa med mig hem istället. En svart/vitrutig, kortärmad skjortklänning. Toksöt.
Det KAN hända att jag köpte en liten hårblomma, som man ser på bilden här intill, på H&Moch en liten fyndpåse på Body Shop också.
Men det sistnämnda måste jag faktiskt rekommendera; en liten påse för 49 kr innehållande en stor burk doftande badsalt, en liten neccessär samt en lotion och en duschgel i doften Cassis rose. Ett riktigt fynd faktiskt.

På den här fina bloggen kan man tävla om en av dessa fina små elefanter!
Och jag vill hemskt gärna ha en. Den gröna tror jag. Hur fina som helst allihop!

Det här blev jag lite inspirerad av idag. En enkel kofta som piffats till med ett litet pärlbroderi och två sidenrosor.
Inspirationen (och bilden) kommer från fina Aenigma-bloggen.
Ett alldeles lagom vardagspyssel att knåpa med framför teven. Himla fint.

.. med texten "puss puss, jag älskar dig!" kan verkligen lysa upp en hel dag.