Att inte vara en standardtjockis
Hursomhelst så började jag tänka på det här med "standardkroppar", vad är det liksom? Och är de verkligen i majoritet? Jag förstår ju att Lindex behöver en modell som är ungefär en storlek 48 i alla avseenden, både runt överarmarna och runt midjan, om de nu bara ska ha en, men när jag tänker på det så blir det mer och mer absurt.
Övervikt placerar ju sig väldigt olika på olika människor. Jag är t ex ett typiskt äpple, och visst är jag stadig hela vägen så att säga, men det är ändå på överkroppen koncentrationen är störst; magen, bysten och armarna. Benen är ganska oproblematiska och jag kommer oftast i 46 i byxor, medan jag behöver minst 48 för bysten och tydligen 56 (!) för överarmana. Såhär ser ju dock många tjockisar ut. Min vän Thina är precis tvärtom; hon har sin koncentration på underkroppen.
Jag börjar verkligen förstå att det är svårt att göra kläder som passar alla tjockisar, men jag undrar, vore det inte bättre om man hade fler än en modell? Istället för en standardmodell, så har man flera o-standardmodeller? Så kan man skriva det på plaggen! "Passar ett päron", "Passar ett äpple", "Främhäver vad-det-nu-är-plagget-framhäver". Inget "Döljer en rund stuss" eller "Trollar bort en valkig mage", utan positiva saker, eller bara ren information; plagget är skapat för ett päron, men kan såklart även passa ett äpple - beroende på tycke och smak (något som tjockisar oftast inte förväntas ha).
Liksom, är det verkligen värt att ha standardkläder? Betyder inte det att man egentligen indirekt sorterar bort de allra flesta, eftersom nästan ingen människa är helt standard, och särskilt inte tjockisar?
De var iallafall intresserade av mina åsikter och skulle maila mig om det bli kunddagar och sådär. Och det vill jag nästan ännu hellre, få vara med och tycka! :)
Bra skrivet! Min dröm är att starta en affär där jag bland annat säljer kläder och där ska jag ha flera modeller för alla passar ju inte i allt. Både när det gäller färger och former.
Jag blir så trött ledsen beskviken och arg varje gång jag inser att vår värld är så himla oföränderlig. Det hjälper inte hur mycket folk rasar skriker protesterar och motagerar. Modeindustrin står pall och fortsätter på exakt samma sätt. Människor är inte stöpta i samma form. En 36:a är inte en 36:a på precis samma sätt mått och form. Inte en 46:a heller. Eller en 56:a. Jag blir så trött på att man ska behöva känna sig fel, ful, missformad och deformerad för att man inte passar i butikerna kläder. Vad fan, alla är inte en superjämn människa med en kropp som väger exakt samma sak och har oföränderliga mått!
Men som sagt. Det spelar ingen roll att jag rasar, skriker, blir förbannad och motagerar. Modeindustrin bryr sig inte.
