Kreativitet
Det är verkligen som Underbara Clara säger, att kreativitet är en muskel som växer om man tränar den. Ibland växer den också när man verkligen måste borde göra något annat, som att skriva hemtenta eller städa till exempel. Men det är en annan historia.
På senaste har jag ägnat mig åt lite lågambitionspyssel som att sy tygkassar i present till folk, brodera korsstygn, klä in en pärm, sy rosetter och fundera över tygtavlor. Det är ett utmärkt sätt att komma in i de kreativa tankebanorna igen, att ägna sig åt pyssel som inte kräver så mycket.
Men sen är det, som Clara också säger, att kreativitet är en brunn som blir djupare ju mer man öser ur den. Jag är expert på att sitta och tjuvhålla på mina bästa idéer av rädsla för att misslyckas eller förbruka mina älskade fina tyger på misslyckanden. Då är det bra med lågambitionsgrejer. Sy en halvcirkelkjol med resår istället för en avancerad klänning. På så vis blir kreativitetsmuskeln stimulerad, man får en kjol man kan använda (och som är bekväm - älskar resår!) och risken att det ska bli så dåligt att man måste slänga det är nästan minimal.
Det här är några saker som finns i mitt huvud just nu som jag bara måste skriva ner, mest för min egen skull:
- Tygtavlor. Jag som älskar retrotyger sörjer när det bara finns gardinkappor och stuvbitar att få tag på, för jag vill alltid sy klänningar av retrotyger. Men nu jädrar ska det bli tygtavlor.
- Obibälte
- Decoupage
- Limpistolsbananas. Det vill säga; köpa en limpistol och pynta allt som kommer i min väg, ungefär. Göra allt det där man inte kan göra lika bra utan limpistol. Små snärtiga hattar med extravagant pynt t ex. Eller tjusiga diadem. All that jazz.
- Korsstygnsbroderi på kläder. Man syr fast stramalj på valfritt plagg, broderar det man vill brodera. När det är klart så drar man bort stramaljen och fixerar baksidan med vliseline. På så sätt blir stygnen jämna och fina tack vare stramaljens rutiga struktur! Superpiffigt. Jag tycker korsstygn är sådär alldeles lagom folkloristiskt och hemslöjdigt.
Jag längtar så himla mycket till den här terminen är över och jag får slöjda all day everyday.
På senaste har jag ägnat mig åt lite lågambitionspyssel som att sy tygkassar i present till folk, brodera korsstygn, klä in en pärm, sy rosetter och fundera över tygtavlor. Det är ett utmärkt sätt att komma in i de kreativa tankebanorna igen, att ägna sig åt pyssel som inte kräver så mycket.
Men sen är det, som Clara också säger, att kreativitet är en brunn som blir djupare ju mer man öser ur den. Jag är expert på att sitta och tjuvhålla på mina bästa idéer av rädsla för att misslyckas eller förbruka mina älskade fina tyger på misslyckanden. Då är det bra med lågambitionsgrejer. Sy en halvcirkelkjol med resår istället för en avancerad klänning. På så vis blir kreativitetsmuskeln stimulerad, man får en kjol man kan använda (och som är bekväm - älskar resår!) och risken att det ska bli så dåligt att man måste slänga det är nästan minimal.
Det här är några saker som finns i mitt huvud just nu som jag bara måste skriva ner, mest för min egen skull:
- Tygtavlor. Jag som älskar retrotyger sörjer när det bara finns gardinkappor och stuvbitar att få tag på, för jag vill alltid sy klänningar av retrotyger. Men nu jädrar ska det bli tygtavlor.
- Obibälte
- Decoupage
- Limpistolsbananas. Det vill säga; köpa en limpistol och pynta allt som kommer i min väg, ungefär. Göra allt det där man inte kan göra lika bra utan limpistol. Små snärtiga hattar med extravagant pynt t ex. Eller tjusiga diadem. All that jazz.
- Korsstygnsbroderi på kläder. Man syr fast stramalj på valfritt plagg, broderar det man vill brodera. När det är klart så drar man bort stramaljen och fixerar baksidan med vliseline. På så sätt blir stygnen jämna och fina tack vare stramaljens rutiga struktur! Superpiffigt. Jag tycker korsstygn är sådär alldeles lagom folkloristiskt och hemslöjdigt.
Jag längtar så himla mycket till den här terminen är över och jag får slöjda all day everyday.
