Dansa barfota

Jag går in och ut ur stilperioder hela tiden. Det gör mig smått galen. Just nu känner jag stor motvilja till allt som sitter åt. Helst skulle jag bara klä mig i fladdriga trikåtunikor och lika fladdriga koftor, matchat med ballerinaskor (det har jag iofs redan varje dag) och stora örhängen. Jag tål inte tanken på att ta på mig vissa av klänningarna och kjolarna i min garderob. Antingen för att de:
a) sitter åt
eller
b) är alldeles för gulligulliga.
Jag klarar inte av gulligt! Jag dras fortfarande till rosa, rosetter och annat gulligt, men jag kan inte ta på mig det. Jag provar det i provrummet och ja.. Jag känner mig utklädd! Och alla fina kjolar med hög midja som jag har gör mig tokig, jag hatar hur resåret sitter åt i midjan, längden gör mig ängslig och brösten framhävs alldeles för mycket. Jag vill bara klä mig i lediga kulturtantskläder! Vad har hänt? Är det här början på slutet? Jag visste väl att jag aldrig skulle ha köpt de där extremt högmidjade trosorna på Ullared.. De var början på mitt förfall.
Jag vill tillochmed bleka bort mitt älskade mörka hår för att jag är trött på att hålla på och färga utväxt hela tiden.

Men å andra sidan kanske det är något positivt. Det gulliga kommer säkert tillbaka förr eller senare ändå. Just nu kanske jag bara ska surfa på vågen och tillåta mig njuta av att klä mig bekvämt och snyggt. Och kanske bleka bort det mörka och låta håret växa fritt ett tag? Jag tänker mig min blonda frisyr som något i stil med bilderna nedan, lite bohemiskt vågigt, flätor, blommor, naturliga slingor.. Tåls att funderas på!