Dansa barfota

Förra året gjorde jag en nätt liten lista på nyårslöften som löd ungefär såhär:
- Uttrycka fler av de positiva tankar jag tänker
- Umgås mer med mormor och morfar samt farfar
- Bli arg oftare
- Våga fråga och konfrontera
- Sluta försöka vara alla till lags
- Prata mindre om vädret och mer om viktiga saker
- Vara ärlig

Jag tycker mig delvis ha uppnått dessa mål. Jag har bråkat och konfronterat, blivit arg och blivit ledsen. För att efteråt känna mig extremt lättad. Jag har bjudit in mormor och morfar och farfar på varsin middag med helvegetarisk meny. Jag har slutat hålla uppe en massa fasader om mig själv och min familj. Jag upplever att jag oftare säger till mina närmaste att jag tycker om dem, att de är duktiga eller bara allmänt fina. Något jag hade mycket svårt för när jag var yngre. Ömhetsbetygelser alltså. Men såklart, så är detta såna saker som man ständigt behöver jobba med.
Men ändå, med en liten segerkänsla inombords så tänker jag göra en ny lista. Ja, eftersom det gick såpass bra med den förra.
Here we go:
- Köpa mindre. Det här är en stor punkt på den här listan. Jag älskar att köpa saker. Det ska jag inte ljuga om. Jag är helt vansinnigt förtjust i prylar. Salt och pepparkar i form av flugsvampar, billiga kjolar på H&Ms rea, sammetsrosetter från barnavdelningen, färgglada strumpbyxor, prickiga bordstabletter etc. Men det är ohållbart. Både ekonomiskt och miljömässigt. Därför ska jag i år, helt enkelt, köpa färre saker. Bara köpa sånt jag behöver. Om det inte är på second hand, då kan det vara även onödiga saker. Det går till ju en god sak, och är miljövänligt. Och dessutom billigt. Men framförallt; försöka sy mer än köpa. Vilket för oss direkt till nästa punkt:
- Sy mer/göra mer kreativa saker. Sluta köpa affärernas (för det mesta) ganska tråkiga kläder och istället sy drömklänningar på löpande band.
- Spendera mindre tid framför datorn. Kanske en timmes surf om dagen Även om jag älskar att läsa bloggar, nyheter och forum, surfa i webbshopar eller skriva av mig här så inser jag att det tar alldeles för mycket av min tid. Tid som jag till våren dels kommer bli tvungen att ägna åt annat eftersom jag ska plugga religionsvetenskap, och som jag dels borde ägna åt något annat. Sy, t ex. För att hålla ha-begäret i schack. Eller tapetsera om i lägenheten, som vi tänkt göra jättelänge.
- Tvinga mig själv att vara social. Det låter såklart lite konstigt, men det är inte speciellt konstigt. Man vet inte alltid vad som är bäst för en. Bara för att man inte känner för för att umgås med folk så betyder det inte att man mår bäst av att stanna hemma. Det blir en ond spiral. Kanske blir det enklare nu när jag ska börja plugga igen, man blir mer van vid människor och man känner inte arbetslöshetens påträngande verklighet flåsa en i nacken hela tiden. Man är sysselsatt, naturligt placerad i ett socialt sammanhang och försedd med en liten med stadigt återkommande inkomst. Det blir nog fint.

I övrigt hoppas jag att det blir ett år där jag återigen vågar stå upp för mig själv, vågar vara ärlig, vågar strunta i artighetsfraser och förhoppningsvis når någon form av insikt om vad jag vill göra med mitt liv. Men jag tänker inte ha ångest om den insikten inte kommer i år. Våga vägra ångest! Jag är faktiskt bara 20 år.