Dansa barfota

Ja. Vad ska man säga? Hjulen snurrar i denna eviga debatt som pendlar mellan "nu har vi något som funkar!" till "det finns ingen marknad". Och hela debatten är härligt kryddad med kommentarer från män som minsann inte vill riskera att få sämre erektionsförmåga eller att det tar lång tid innan spermieproduktionen kommer igång igen. Detta kommer ofta upp i media och beskrivs som problem. Men jag undrar, har alla dessa stolpskott till journalister missat att precis de biverkningar män kan få, av ett medel som ännu inte finns ute på marknaden för det har länge ansetts som inte tillräckligt bra samt att det inte finns någon marknad, är precis likvärdiga de biverkningar som kvinnor kan få, och som många lider av, av ett läkemedel som formligen kastas efter varje tjej som kliver in på en ungdomsmottagning?
Låt oss jämföra:
Män i studierna får ofta försämrad erektionsförmåga och minskad sexlust - Kvinnor kan får sköra slemhinnor, sämre lubrikationsförmåga, nedstämdhet och minskad sexlust. Detta upplever ju MÅNGA kvinnor, och det verkar man ju inte se som någon större brist hos p-pillrena för kvinnor, men däremot är detta tydligen en helt oacceptabel brist hos det manliga dito. I slutändan handlar det ju om vems upphetsning man anser vara den mest betydelsefulla för sexakten. Och som vi alla vet och lärt oss så är ju penetrationen det självklara målet och huvudnumret i sexakten. När det är över, så är allt som oftast sexet över för alla parter.
Vi går vidare.
Många män vill inte använda hormonpreventivmedel för det tar lång tid innan spermieproduktionen kommer igång igen, det kan ta upp till nio månader har jag hört.
Såhär är det ju dock för kvinnor också. Precis exakt så. Det kan ta upp till ett år innan ägglossningen kommer igång.
I mina ögon är det uppenbart att det här grundar sig i en märklig inställning till fertilitet och manlighet. Som om män kanske överskattar spermiernas roll i hela kalaset, om man nu kan säga så utan att det låter konstigt.. För visst är mannens roll väldigt avgörande i hela barnalstrandet, men mycket handlar ju om att pricka in de rätta dagarna i månaden för att chansen ska vara störst att man blir gravid. Det handlar ju inte om manlighet direkt, och man blir ju inte mindre man för att man inte lyckas göra sin tjej på smällen på första försöket. Ändå känns det som att det finns en sån uppfattning. Att spermier inte bara är något som befruktar ägget, utan en symbol för manlighet, och vem vet egentligen hur mycket man man är om man inte har en högpresterande spermieproduktion?

Helt enkelt: den här debatten visar exakt hur sunkig och faktiskt riktigt rutten inställning många har till manlig respektive kvinnlig sexualitet.