Dansa barfota

Det finns många saker som är svåra med att vara vegetarian. Att berätta för sin mormor att man inte längre kan äta hennes fantastiska mat utan måste ha annan mat, och den får inte innehålla varken ko, gris eller kyckling och inte heller kött eller kycklingbuljong. Det kändes verkligen skitjobbigt att göra det.
Men i slutändan lever man ändå för sin egen skull, och man kan inte fortsätta göra alla andra till lags hela livet. Jag vill kunna leva på ett sätt som jag kan stå för. Och jag kan inte stå för att möjligtvis ha bidragit till att den lilla krabaten här bredvid ska behöva slaktas för att jag ska bli mätt. Jag kan äta sallad och potatis på alla släktkalas framöver, det gör inte mig något för det handlar om något som för mig är mycket viktigare än att hela min släkt ska omfamna min vegetariska livsstil. Jag kräver ingenting av dem. Jag kan ta med mig egen mat, komma dit tidigare och hjälpa till eller bara äta det som inte är kött i.

Men det är också väldigt mycket med en vegetarisk livsstil som är mycket lättare. Man behöver aldrig oroa sig för larm om galna kosjukan, blåtunga, fågelinfluensa, mul & klövsjukan och gud vet allt. Man behöver inte oroa sig för att maten ska bli dålig i kylskåpet om den står några dagar. Man behöver aldrig oroa sig för att maten inte är genomstekt och därmed full med bakterier och man behöver aldrig få dåligt samvete när det avslöjas vidriga förhållanden i slakterier. Självklart reagerar man och önskar att man gjorde mer för att slippa sådana avslöjanden, men bara vetskapen om att man inte är med och stödjer den industrin känns väldigt viktigt i sig.

Jag tycker också att det är mycket märkligt att folk glatt äter kött, men aldrig någonsin skulle kunna tänka sig att slakta ett djur. Det finns en motsägelse i det som jag tycker är viktig att lyfta fram. Eller hur folk blir så ledsna när det visar sig att säldöden ökar och när man läser om sjuka människor som plågar sina djur, förvarar dem inlåsta bland sina döda kamrater och sin egen avföring. Då blir folk minsann upprörda, folk blir upprörda när delfiner fastnar i fiskarnas nät eller när bönderna dränker de oönskade kattungarna som deras katt avlat med grannkatten. Men när det handlar om så kallad boskap, det vill säga de djur som inte är små, gulliga, lurviga, storögda eller kopplade till diverse filmer om hjältemodiga delfiner och späckhuggare, då är det plötsligt inte lika viktigt.
Visst blir det rubriker när man avslöjar att grisar fraktas i trånga lastbilar för att slaktas i polen, men vad händer? Slutar folk att äta kött? Nej. För det mesta gör de inte det. För man tänker att det är så besvärligt, svårt och att man inte kan få i sig allt man behöver.
Jag kan säga att jag aldrig har mått bättre än på en vegetarisk kost. Jag har gått ner 5 kilo, jag är mycket mer medveten om vilka ämnen min kropp behöver, det är bra för miljön och även en ev. lösning på världssvälten, jag är piggare och framförallt så slipper jag känna dåligt samvete över att stödja ett dödande jag inte kan stå för.