Om tjockisar, hemska ord och vikt-apartheid

Det här tycker jag är så himla bedrövligt. Så ledsamt. Jag blir så heligt förbannad när jag hör min eller andras vikt bli kommenterad. Jag vill läxa upp alla dessa jävla människor med en lång harang om var människas lika värde. Tyvärr blir man ofta tagen på sängen, man blir stum. Stum över folks oförskämda rättframhet. Stum över folks diskriminerande attityd gentemot tjocka människor. För hade det rört sig om hudfärg eller kön så hade det varit en helt annan femma.Naturligtvis är detta delvis en könsfråga, då jag upplever att överviktiga kvinnor stigmatiseras på ett annat sätt än män. Hursomhelst.

Vi tar ett exempel; Min pojkvän och jag var på Emmabodafestivalen i somras. En kväll när vi gick hand i hand mot utkanten av festivalområdet för att gå på toaletten och sen krypa in i tältet så fick jag, eller snarare min pojkvän, en kommentar som jag grubblat mycket över sen dess. Ett gäng tonåringar sitter på en hög med stockar och en av tjejerna säger med avsmak i rösten till min pojkvän; "Varför är du ihop med en fläskis?"

Mycket har jag hört; fetto, tjockis, knubbis. Men aldrig fläskis. Och det är nog det mest nedlåtande jag fått höra faktiskt.
Och inte ens hade hon vett att anklaga MIG för mina val, mina "snedsteg", gener och omständigheter som gjort mig till en tjockis, utan hon väljer att tala över huvudet på mig och ifrågasätta min pojkväns preferenser. Som om en långsmal vacker pojke vid sina sinnes fulla bruk aldrig ens skulle se åt mitt håll, än mindre hålla min hand.
Som om vi "fläskisar" är några man ska hålla sig borta ifrån. Stigmatisera. Att alla "vanliga" människor i ett tyst samförstånd ska bestämma på vilka villkor vi ska leva. Ge oss lite utrymme här, lite utrymme där. En tjockisruta på H&M med fula kläder, ett avskräckande exempel i media. Absolut inte hand i hand med en fin, långsmal man eller iklädd något annat än fula tjockispaltor. Som ett slags vikt-apartheid. Det gör mig så jävla ledsen. Och det träffade verkligen en öm punkt inom mig. Just då skrattade jag bara bort det. Men i efterhand har jag grubblat på det en hel del och insett att det fortfarande finns något inom mig som är överens med den där tjejen på Emmaboda. Jag som trettonåring. Som trodde att ingen någonsin skulle se åt mitt håll så länge jag var överviktig. Och att jag inte hade några rättigheter i min då/nuvarande form. Ingen rätt att kräva respekt, ingen rätt att trivas med min kropp och absolut ingen rätt att klaga på dåligt utud av storlekar.
Det som har förändrats nu är min egen inställning. Min förmåga att veta mitt värde, att tycka om mig själv som jag är och samtidigt kämpa för en bredare acceptans av människor.
Men för vissa får jag inte ens älska vem jag vill. Vad är det för jävla samhälle egentligen?

Kommentarer
Postat av: Tilda

Anna, det finns människor till allt!

Att tänka på när spydiga kommentarer överumplar en är att när hon/han pekar på dig med ett finger pekar den på sig själv med tre. Det är inte dig felet ligger hos, utan den andre. Så kommer det alltid vara, det finns alltid människor som öppnar munnen lite för mycket.

Hårt att ta, men som du sa; man får ändra på sig själv, inte på andra.

2009-05-05 @ 12:01:00

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0