Moderskap och genus

Någongång kommer antagligen även jag att vilja utsätta mig för detta som vi kallas "föräldraskap", eller rätt och slätt "barn." Jag vet, det känns oerhört. Med tanke på hur mycket oerhört ointresserad jag är av de små liven (förutom min gud-dotter, hon är superfin), men hormonerna och den där biologiska klockan kommer förmodligen att göra sitt även med mig så det är lika bra att resignera inför detta faktum.

Hursomhelst. Nu till det jag har tänkt på. Jag har vill så hemskt gärna ge mina barn en så könsneutral och o-heteronormativ uppväxt som möjligt. Jag vill att de ska kunna välja fritt bland leksaker, kläder och färger och i förlängningen, såklart, könsidentiteter, relationer och andra saker. Problemet är ju bara det att barnen (eller med största sannolikhet barnET, eftersom jag tvivlar på att jag frivilligt kommer vilja klämma ut TVÅ) kommer, efter ett år eller så, tillbringa mer och mer tid på dagis, för att sedan gå vidare till skolan, bland vänner, bland andra familjer och föräldrar. Hur enkelt är det då? Hur säger man till sina barnets mor och farföräldrar; "snälla, ta inte för givet att mitt barn är heterosexuellt, försök undvik alltför könsstereotypa kläder och försök behandla hen främst som ett barn och inte som en pojke eller flicka". Får man ens ställa såna krav på sin omgivning? Vad ska man säga när någon avlägsen släkting lik förbannat köpt en rosa tröja med glittrigt "princess"-tryck på? Hur ska man våga skicka sin pojke till dagis i tyllkjol (om det är det han vill ha då, det är inte ovanligt precis, och no wonder, flickornas kläder har ju så mycket mer färg och andra roliga saker), när man vet att det inte kommer tas emot väl av varken personal, barn eller föräldrar?
Jag ser framför mig hur det hela kommer kännas som att banka huvudet mot en vägg. En hård vägg. Moderskapets, Kvinnans, patriarkatets och de heliga könsrollernas vägg. Jag vet inte om jag kommer orka. Om det finns genusdagis i Göteborg så skulle jag göra allt för att mina barn skulle få gå där. Frågan är då, skulle jag orka den kritiken som skulle riktas mot mig för det valet av dagis?
So many questions..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0