Dåliga dagar och nedåtgående spiraler

Jag har en dålig kroppsbildsperiod just nu. Jag undrar varför jag ens håller fast vid den här kroppen. Varför jag inte bara sätter upp mig på kö till en gastric bypass and get it over with. Jag trivs inte i många kläder i min garderob. Min favoritrosatyllkjol tittar ledset på mig på morgonen, undrar om den ska få komma ut och dansa snart.
Men som de flesta andra perioder, så går det nog över. Om man omger sig med rätt människor, rätt bilder och rätt tankar. Jag såg en fantastiskt snygg tjockistjej på spårvagnen idag. Lång svart klänning, vinröd och svartmönstrad vintagekavaj, vinröda sammetspumps, stora fjäderöhängen och en liten fransig väska. Så himla snygg var hon. Och hon såg så confident ut. Då blev jag lite gladare.
Men den största trösten såna här dagar, det är att vara feminist. För i egenskap av feminist, då känner jag mig fri. Då är jag något annat än bara en kvinna som måste göra allt det där som förväntas av en kvinna; raka, noppa, trimma, träna, banta, le, borsta, skrubba och sminka (lagom!) för att behaga samhället och den manliga blicken. Men jag behöver inte göra det där. För above all, så är jag feminist. Människa. Inget objekt. Jag förtjänar att bedömas utifrån mitt intellekt och min personlighet. Jag kan spela en annan roll. Istället för att försöka sträva efter att vara snyggast, chicast, mest uppraggad på krogen, så kan jag vara ett stort fuck you i ansiktet på allt det där. Jag kan spela provokativ, annorlunda, beläst, den arga feministen, tjockisen som vägrar inrätta sig i ledet och bära tältliknande kläder för att inte en enda valk ska skymta genom tyget. Etc. Jag kan ha "för mycket smink" och okammat hår. För jag har så många fler roller att välja på som feminist. Det finns inget som heter för tjock, för högljudd eller för arg. Jag får vara allt det där. Mitt spelrum är fritt. Och det är så jävla skönt, en dag som denna.

Kommentarer
Postat av: Ylva

Jag känner mig otroligt tacksam över att jag slipper tillhöra de där som noppar, vaxar, skrubbar, stresstränar och kastar i sig nutrilett. Inte alla dagar - men i alla fall de flesta dagarna. Att ens värde inte sitter i kroppen, vilket är det kassa budskapet som pumpas ut överallt i samhället. Sen är det bra med systerskap - för att vi kan stötta varandra och säga: syster Anna, du är jättevacker!

/ylva

2010-11-05 @ 21:47:13

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0